.

Nu tittar fräknarna fram ordentligt! Ser fram emot veckorna nu. Jobbet går lättare även om jag verkligen känner att det skulle vara lite roligt att få göra nått annat ibland. Men vem vet om jag sköter mig bra kanske det blir nått annat tillslut. Har mina låtar som verkar gå på repeat hela tiden, white light moment, we'll be alright och lazy song bland annat, får några sekunders glädje rus när jag hör dem.

Annar så börjar molnen lätta åvanför mig och jag känner att allt det som varit nu under en tid känns värt och jag tänker fortsätta. Jag som var så rädd i början, och nu är jag ännu räddare Men det blir bra, jag känner det på mig, även om det är saker som nog alltid kommer att vara såhär, men det är fint.

Sen att resan hem mot piteå närmar sig med stormsteg gör mig bara mer och mer känslig. Haha börjar nästan gråta av lycka när jag tänker på att jag ska få träffa mina underbara systrar och camilla, och alla andra. Men de tre känns viktigast. Tänker på hur mycket springande jag ska hinna med, på grisan, och med cheertjejerna, och med min lillbäbis anniegirl. Jag ska steka i solen, jag ska äta gott och jag ska till älvsbyn, (att man ens kan längta till det?)

en bild från tidigare i våras, lite stökigt... haha men snygg smal tjeja